Nyss var man äldst och bland de som kunde mest. Nu har man helt plötsligt trillat ned på första trappsteget igen. Man måste bevisa sina kunskaper för att få nån form av respekt. Särskilt hårt är det med sjuksköterskorna.
Igår hade jag dygnvakt på gynekologisk och obstetrisk avdelning (förlossning) och min bakvakt var min största mardröm just nu, vi kan kalla henne citronen...usch jag darrar nästan bara jag tänker hennes namn =/
Jag fick i alla fall ett telefonsamtal från en allmän läkare som hade en 17 årig tjej som blött MYCKET, bytt tamponger 25 ggr på en dag... Hon kommer in akut till oss och har en mycket låg blodprocent, Blodtrycket 100/60, vilket e lågt. Tjejen svimmade om hon stod upp och var blekare än ett vitt A4 papper.
Jag gjorde allt som stod i min makt som den pissige lilla förvakten och fick henne mer stabil, sen ringde jag såklart min bakvakt för att hon skulle utredas av en specialist på området. Vad tror ni citronen svarar mig?! Nej, jag har inte tid! Vad då inte tid????? Ska jag säga det till flickans föräldrar? Tyvärr så han min äldre kollega inte tid så vi kan ju se om hon överlever det här annars e det Tough luck!
Jag som hela tiden trott att man valt detta yrke för att rädda liv? I guess not!
Ni undrar säkert varför inte jag kunde göra nåt mer...och det ville jag ju gärna, men det var en fråga om hon skulle akut opereras och där erkänner jag min ovetskap. Jag skulle själv inte vilja hamna under kniven med mig som kirurg.
Som den lilla pissiga förvakten jag är så tog jag mod till mig och ringde citronen igen, men fick detsamma sura svar: NEJ! Jag kommer om tre -fyra timmar...
Då gjorde jag en backstabber...Jag gick och hämtade ledande överläkare och förklarade situationen och han kom med direkt!
Ja, det är skillnad på folk och folk...man kan vara en bra läkare även om man jobbat med det i 50 år =)
Citronen blev så klart sur som f-n när hon hörde vad jag gjort. Jag log och svarade henne att jag har lärt mig att vi jobbar för patienterna och att rädda liv.... Ha ha bomben är släppt!
Åh, jag hoppas du håller i för du gör det rätta. När jag började jobba var det samma sak (handlade iof inte om att rädda liv, men ändå) men med administratörerna. Ingen hjälp alls fick jag (alltså arbetsvägrade de om man tittar på aretsordningen) men min chef lät mig sitta där i situationen ... Det höll i sig i 2,5 år.
ReplyDeleteMen det är rätt, låt inte rollerna institutionalisera sig, bättre att ta kampen mot dom tjuriga som uppenbarligen glömt varför de arbetar. Hmpf!
You go girl!
Kram A
Helt rätt Caroline!! Bra jobbat älskade vän... Kram Sandra
ReplyDeleteHeja dig!
ReplyDelete