Wednesday, February 18, 2009

Längst ned i ledet

Nyss var man äldst och bland de som kunde mest. Nu har man helt plötsligt trillat ned på första trappsteget igen. Man måste bevisa sina kunskaper för att få nån form av respekt. Särskilt hårt är det med sjuksköterskorna.
Igår hade jag dygnvakt på gynekologisk och obstetrisk avdelning (förlossning) och min bakvakt var min största mardröm just nu, vi kan kalla henne citronen...usch jag darrar nästan bara jag tänker hennes namn =/
Jag fick i alla fall ett telefonsamtal från en allmän läkare som hade en 17 årig tjej som blött MYCKET, bytt tamponger 25 ggr på en dag... Hon kommer in akut till oss och har en mycket låg blodprocent, Blodtrycket 100/60, vilket e lågt. Tjejen svimmade om hon stod upp och var blekare än ett vitt A4 papper.
Jag gjorde allt som stod i min makt som den pissige lilla förvakten och fick henne mer stabil, sen ringde jag såklart min bakvakt för att hon skulle utredas av en specialist på området. Vad tror ni citronen svarar mig?! Nej, jag har inte tid! Vad då inte tid????? Ska jag säga det till flickans föräldrar? Tyvärr så han min äldre kollega inte tid så vi kan ju se om hon överlever det här annars e det Tough luck!
Jag som hela tiden trott att man valt detta yrke för att rädda liv? I guess not!
Ni undrar säkert varför inte jag kunde göra nåt mer...och det ville jag ju gärna, men det var en fråga om hon skulle akut opereras och där erkänner jag min ovetskap. Jag skulle själv inte vilja hamna under kniven med mig som kirurg.
Som den lilla pissiga förvakten jag är så tog jag mod till mig och ringde citronen igen, men fick detsamma sura svar: NEJ! Jag kommer om tre -fyra timmar...
Då gjorde jag en backstabber...Jag gick och hämtade ledande överläkare och förklarade situationen och han kom med direkt!
Ja, det är skillnad på folk och folk...man kan vara en bra läkare även om man jobbat med det i 50 år =)
Citronen blev så klart sur som f-n när hon hörde vad jag gjort. Jag log och svarade henne att jag har lärt mig att vi jobbar för patienterna och att rädda liv.... Ha ha bomben är släppt!

Wednesday, February 11, 2009

Examen januari 2009

Diplomutdelning med avläggelse av läkarlöftet =) fin dag!
Väldigt glada nyutexaminerade läkare
Alla vi sex tjejer som blev färdiga, från vä àsa, Ida, maria, hanne, hilde och jag

Allsång med alla kompisar i Odense, good friends tror jag sången hette, innan dess var det "skönsång" (stämningen lossnade i alla fall efter att vi gjort bort oss....) med simply the best =)

Mamma höll tal! Såå fint! Usch jag grät och grät...vem kunde tro att Sveriges första läkare hette Lina och föddes i helsingborg precis som jag!Även Ulf talade, han gav mig otroligt mycket fina komplimanger så mitt självförtroende växte enormt! Inte visste jag att han var hemligt förälskad i mig!!



Bananmannen Mats blev otroligt poppis!




Bananas of the world unite!!!
Vad ser Christofer??? Mats har oxå sett... Christian med sin pose "Blue steel" Eller e det en Magnum??
Tjocka släkten
Kompisar =)


Mera kompisar Tänk att alla kom! Världens lyckligaste Lina heter jag från och med nu =)
Vilt party på the room
very good looking
Världens bästa mamma som hjälpt mig sååå mycket med allt!
Tack all för att ni gjort den här tiden till en av de bästa i mitt liv!

Thursday, January 15, 2009

Nu sitter jag här i soffan två timmar innan min sista examen ever på medicin. Hjärtat bankar ganska snabbt idag medans jag försöker repetera det mesta... Igår var jag så lugn och övertygad om att det här blir bra! 2/3 är överstökat och det ska gå åt helsike dåligt idag för att inte klara det, men jag antar att nevositet är ett måste...
två och en halv timme med leka läkare patient väntar och i ett av rummen väntar Baron Ove Schaffalitsky, alla studenters mardröm! Han kommer alltid på nåt finurligt och svårt så att man igen får upp pulsen... Jag hoppas på att jag har det i blodet eftersom pappa jobbade inom samma område som Schaffen...ja man kan ju alltid hoppas =)
KLockan 17:04 exakt är det över, då väntar Christian med skumpa i matsalen. Sen ska det festas hela natten!! Tänk att nu e det äntligen över! Nu väntar bara specialisering inom barn så är drömmen fullbordad =)