Sker då?

här kommer en bild på söta, lilla Ella

nu e det bevisat =)
Jag har fått en smärre shock efter att ha börjat arbeta på medicinsk avdelning, lååånga dagar med mycket stress. Det e väldigt kul och sjuksköterskorna är fantastiska! Jag blev helt paff de första dagarna på jobbet när jag märkte att ssk var så söta och hjälpsamma, på mitt förra jobb var det inte så! Har förstått att de på mitt förra var ett undantag, det e så här det brukar vara =)
Blir väldigt mycket jobbprat här känner jag, men det e ju helt nytt för mig att jobba så det e nästan det enda som sker i mitt liv just nu. Stackars Christian...
I alla fall såg jag en artikel om hur svenska läkare arbetar för mycket och det e otroligt sant, man har nästan inte tid att äta lunch och 24 h passen e jävliga och uppenbarligen olagliga om man inte får sova. Läs =): http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4740583.ab

Annars har vi bokat upp nästan varje helg nu till mitten av april, vi ska till köpenhamn på phantom of the opera och sen hälsa på syster yster med en nyfödd liten Ella, jag e inte alls avundsjuk.... =) i påsk ska vi till Barcelona och njuta av solen, vin och tapas! Härliga tider!

Jag hoppas på att få se er alla snart igen! Blir det kanske nåt i sommar? Tjejträff??? Vi kan helt säkert vara här om folk e sugna....eller kanske hos mamma, sol och bad på stenungsön, kajakpaddling och grillning på kvällen, nåt som lockar??

Bananmannen

Mats alias bananmannen har blivit pappa :-) En liten elias. Han o mamma stine var så stolta! O med all rätt! Han e supersöt!

Längst ned i ledet

Nyss var man äldst och bland de som kunde mest. Nu har man helt plötsligt trillat ned på första trappsteget igen. Man måste bevisa sina kunskaper för att få nån form av respekt. Särskilt hårt är det med sjuksköterskorna.
Igår hade jag dygnvakt på gynekologisk och obstetrisk avdelning (förlossning) och min bakvakt var min största mardröm just nu, vi kan kalla henne citronen...usch jag darrar nästan bara jag tänker hennes namn =/
Jag fick i alla fall ett telefonsamtal från en allmän läkare som hade en 17 årig tjej som blött MYCKET, bytt tamponger 25 ggr på en dag... Hon kommer in akut till oss och har en mycket låg blodprocent, Blodtrycket 100/60, vilket e lågt. Tjejen svimmade om hon stod upp och var blekare än ett vitt A4 papper.
Jag gjorde allt som stod i min makt som den pissige lilla förvakten och fick henne mer stabil, sen ringde jag såklart min bakvakt för att hon skulle utredas av en specialist på området. Vad tror ni citronen svarar mig?! Nej, jag har inte tid! Vad då inte tid????? Ska jag säga det till flickans föräldrar? Tyvärr så han min äldre kollega inte tid så vi kan ju se om hon överlever det här annars e det Tough luck!
Jag som hela tiden trott att man valt detta yrke för att rädda liv? I guess not!
Ni undrar säkert varför inte jag kunde göra nåt mer...och det ville jag ju gärna, men det var en fråga om hon skulle akut opereras och där erkänner jag min ovetskap. Jag skulle själv inte vilja hamna under kniven med mig som kirurg.
Som den lilla pissiga förvakten jag är så tog jag mod till mig och ringde citronen igen, men fick detsamma sura svar: NEJ! Jag kommer om tre -fyra timmar...
Då gjorde jag en backstabber...Jag gick och hämtade ledande överläkare och förklarade situationen och han kom med direkt!
Ja, det är skillnad på folk och folk...man kan vara en bra läkare även om man jobbat med det i 50 år =)
Citronen blev så klart sur som f-n när hon hörde vad jag gjort. Jag log och svarade henne att jag har lärt mig att vi jobbar för patienterna och att rädda liv.... Ha ha bomben är släppt!